söndag 28 augusti 2016

Att leva i eget kaos och pilla med findetaljerna till någon annan

Vår fastighet är stor, jättestor. 520 kvm. Stort.
Så vi har delat av ytan till två bostäder, så att vi fick mindre stort själva. (Likväl fortfarande stort)

Det fina lilla gathuset ut mot gatan står snart färdigt för uthyrning. Där inne går vi varje dag och fixar och trixar och färdigställer. Ju mer vi fixar desto mer upptäcker vi att vi måste fixa. Så planen att kunna hyra ut det 1 augusti sprack... Nu siktar vi på att kunna ha det färdigt för annons i veckan.

Inledde tidigt i sommars med att öppna en vägg in mot det lilla köket
Sen plockade vi med varsam hand (för den ska bevaras och återanvändas) bort rumsavdelarna. 
Och plötsligt kändes rummet dubbelt så stort!
 Vi spenderar timmar efter timmar i "lillstugan" och varje kväll när vi släcker och går in till vårt eget kaos så har måste-göras-listan bara blivit längre.
Penselmåla den vackra pärlsponten i taket tills det sticker i hela armen 
Tapetsera, från aprikos till Duros klassiska Gammelsvensk

Fort, tapetsera över de lila väggarna fort. De framkallar en grav allergi. 
Likaså den här blå färgen i MFF-rummet. Snabbt. över med färg och tapet.
Kakelugnen fixas, provtycks och besiktigas. Godkänd! Och plötsligt sprakar en hemtrevlig brasa mitt i rasande renovering. (Och ja, det är en riktigt seriös selfie-pinne hon har där!)
Och så har vi omläggning av taket. Varför inte tänkte vi. En byggställning för att förhöja trivseln ytterligare denna sommar hade suttit fint. 


Och så har vi det fantastiska gamla brädgolvet. Jag transformeras i ett kick till Ernst Kirchsteiger och sprutar ur mig citrat om varmt trä, lycka och barfotakänslan när man går över det.
Före slipning. Golvet förtäljer historia om allehanda restaurangbesök. 
När vi gick där med slipen, och slipade bort allt det bruna ingrodda tyckte jag att golvet berättade om alla de besökare som vandrat över det i jakt på god lunchmat eller ett glas öl. Alla de fötter som stannat upp borta vid baren, beställt och sedan låtit blicken vandra ut över den lilla lokalen i jakt på kärlek, tillfällig eller evig. Spår efter besvikelse och lyckträffar som vi slipade bort och som hamnade i spånsäcken som damm. 


Men nu ska vi sätta in nytt badkar, speglar och hyllor i badrummet, installera diskmaskin och ytterligare bänkytor i köket, tvättmaskin och torktumlare, måla trappa och återstående väggar, fixa ytterdörrar, bygga klädgaderob, lägga in matta i förrådet...det tar ALDRIG slut. Men det gör dygnet och i morgon är det måndag så nu måste jag kila...kvällen är för ung för att sitta och spilla tid på att blogga :)

måndag 22 augusti 2016

Ett första!

Livet på bakgården. Livet  på landet. Här pågår inte bara renovering utan också inskolning av nya djuren.
De får inte mobbas, de får inte slåss, de får inte äta upp varandra. De lyckas bra. Enda gästerna ingen på gården tolererar är grannkatterna. Djuren här hemma är rörande överens om att dessa ska fördrivas med mycket kackel och skall.

Tonåringar
1. Lära sig samsas och dela på bakgården
2. Lära sig välkomna och hälsa artigt gäster
(de som blir rädda och springer iväg får inget kaffe)
"Katt? Hörde jag en katt? Var? Var? Var? Visa mig den jäkel ska jag driva den upp på hustaken!"
Hönsgården står öppen, kycklingarna tycker det är mer spännande där inne och hönan har fattat att rabatten utanför är bättre för bad...


"HÄR går gränsen. Stopp där"
Det var ovanligt mycket kackel igår, så mycket att jag inte orkade med Majsen/Gullfjäder/HönaPöna/Stormamman (kärt barn har många namn) och fick ha henne inne i hönshuset en stund. Lite stressad över att störa grannarna blir jag allt när hon ska kackla och prata och berätta en massa hela tiden, hon är inte den lågmälda och diskreta typen.

Men jag anade också att nått var på gång... Är inte helt nybörjare på höns. Och mycket riktigt. I morse låg det där, det första ägget! Litet och spräckt. Helt på öppen plats mitt på gården (så mycket för att de vill ha reden på skyddad plats när de ska värpa).

Tadaaaaaah!

söndag 21 augusti 2016

En vit lögn i monokel

Med mild och samtidigt mycket bestämd blick skådar den ståtlige och strame grundaren av restaurang Backagården / Anno1900 ut från tavelduken.

Eller?

Inna vi köpte denna fastighet inhyste den allehanda spännande och unika föremål som auktionerades ut. Vi var naturligtvis på plats och ropade hem en massa (med orörd renoveringsbudget lever man i övertygelsen om att vara stenrik och ha råd med vad som helst...en villfarelse)

Utöver vårt älskade 4-metersbord stod ytterligare en tingest på måste-ha-listan. Oljemålningen på verksamhetens grundare. För vi visste storyn bakom, och den är bättre än det som antogs vara sanningen.



Det var en sen kväll och restaurangen hade stängt för allmänheten. Husets förra ägare satt med ett gäng kompisar och inmundigade diverse starka drycker. Det var ett gäng antikhandlare, eller lumphandlare som de själva kallade sig internt. Väggarna i lokalen pryddes av otaliga porträtt i vackra ramar. När dryckerna gjort verkan kom de överens om att helt fräckt utse något av alla de målade ansiktena till verksamhetens grundare. Ett enkelt trick för att få allt att verka mer intressant än vad det kanske var.

"Vi gick runt och letade bland ansiktena efter vem som såg viktigast ut. Valet föll på gubben här. Sen beställde vi helt enkelt en liten plakett och fäste på ramen"
(Jo, detta pojkstreck måste ju ha hållt i sig ett par dagar har jag förstått, för inte tusan fick de fram den där plaketten redan samma kväll..såvida inte någon utav dem var gravör. Det förtäljer förvisso inte historien)



Alltså en ren lögn. Jag älskar det. Kosta vad det kosta ville, tavlan skulle stanna i huset.

Porträttet blev ett av de dyrare på auktionen. Tro katten det, han därpå var ju lite finare och hade en riktig story. Fast inte den som alla trodde. De som vann budgivningen om fejkgrundaren sätter dock stort värde i den riktigt roliga proveniensen.

"Så lättlurade! Ser ni inte att jag jobbar med tråkiga saker som bokföring och bygglov?!
Grundare av en restaurang och festlokal...jo, jag tackar ja."
Historien är en perfekt invigning på allehanda bjudningar och middagar. För varje gång gör jag den liiite mer spännade, liiiite mer broderad och liiiite mer rolig. För ljuga och bättra på får man ju, bevisligen blir det både mer intressant och ekonomiskt mer värt på det sättet. :)

"Lyssna noga nu, för NU ska ni få höra!!! Det var en mörk och stormig natt..."

fredag 19 augusti 2016

3 väggar och 3 rum

"Va, oj! Är det någon som skriver i den här bloggen också?!" tänker kanske du läsare förvånat om du kikat in här tidigare. (Betydligt mer frekvent uppdatering sker dock på Instagram)

Ja jo...tanken var ju den, att just skriva här. Men så kom en massa emellan...som en renovering där vi hade den ogoda smaken att börja med 23492873423 projekt samtidigt för att därmed ha svårt att ro något endaste av dem i land. Eller nja, iland kommer de, fast kanske inte på de 2-3 veckor som vi hade planerat.
Vissa kallar mig för "rutinerad renoverare" efter nu 4 renoverade hus.
Själv identifierar jag min snarare med Voltaires klassiker "Candide eller optimisten"

Så nu ska jag försöka bena ut alla dessa omfattande projekt vi gett oss på i ett par kommande inlägg. Inledningsvis med 3 nya väggar som skapat 3 nya (pyttesmå men dock egna) barnrum.

Så, låt oss börja med att presentera påbörjan (för det är ju inte klart än...INGET är klart än!) E:s rum. Ett litet flickrum med utgång till blivande egen liten trädgård (japp, detta rum var högintressant för alla barnen varpå det fick tillträdas efter lottning)

FÖRE
En enkel passage mellan forna restaurangen ut till delen med restaurangbord.
Sett från restaurangen
Bygga igen och isolera, isolera, isolera. För på andra sidan ska vi ha hyresgäster och 9 åriga flickor spelar hög musik, sjunger framför spegeln och får hysteriska fnitteranfall med kompisar. Gud bevars, tänk att behöva störas av sånt ;)
Japp, litet men naggande gott

Jag lägger inte bara ut bilden för att den visar mina snygga axelmuskler...men mest därför
Sen står vi där inför utmaningen; tapetsering. Alltid lika roligt! Lägger pinsamt stora summor på våra tapeter i förhållande till vår hela renoveringsbudget. Men till ungarnas rum valdes varianten: Förbaskat kreativt, förhållandevis billig utan avkall på att det ska bli snyggt. 

Hej Emmaus, Erikshjälpen och Bokbörsen. Med lätthet hittar jag 20 band av "Nordens flora" med fantastiska bilder. 
"Hur hinner ni renovera när ni har barn?!" en fråga jag ofta får.
Enkelt. De är med. Varför skulle de inte?
"Ta alla fula blider på ogräs och sånt och sätt längst ner
och alla fina älsklingsblommor i ögonhöjd och över sängen"
Men vilka blommor är egentligen fula?
Tapetsera skonsamt och ergonomiskt - check
Vi vandrar vidare, tar 3 trappsteg upp mot fd serverings-salen. Där ska framöver inhysas ett långt och helt makalöst fint kök och i avdelningen som tidigare inhyst ett biljardbord ska två prepubertala grabbar klämmas in var sitt pytterum.

FÖRE
Väggar byggs och fönster inköpta på Fönsterantiken skapar ljusinsläppet. 

Och tapetseringen här då? Tekniken var redan given, frågan var ju bara vilken typ av litteratur vi skulle kassera...

Det blev kartböcker till Z

"Det blev rätt bra mamma"
Och serietidningar till M
Så ser ansiktet ut på den som tapetserat med bokblad non stop i 3 dygn. Total och fullkomlig likgiltighet. Hade det sprungit förbi ett trupp förrymda clowner  (sånna där läskiga clowner menar jag) utanför rummet hade det inte bekommit denna kvinna det minsta. 
Och i blivande orangeriet står fortfarande två fantastiska antika dörrblad och väntar på att bli insatta...
...för det hade kanske varit skönt att kunna erbjuda ungarna annat än taket för lite avskildhet.
Fjärde barnrummet är på ingång. En egen liten mini-lägenhet till husets 14-åring. Men den stackars ungen har fått i uppdrag att själv slipa bort plastfärgen från ytterväggarna av sten. Och det förstår ni ju att något sånt förtjänar ett helt eget inlägg. 
Svårt med söta 14 åringar, för de vill ju vara snygga på bild och sånt (att 41-åriga tanter också gärna vill det är en HELT annan sak)...och så värst snygg är man inte när man sitter där med slipmaskinen, dammet som yr, en pappa som muntert hejar på... Hon tycker det är sådär roligt. 

lördag 9 juli 2016

Hönsgård i stan

Vi flyttade från stora ytor med mycket grönt och massor av träd, där är det lätt att hålla höns. Så det blev en utmaning att trixa till det på vår lilla bakgård, för höns måste du ha om du vill ha kvalité i livet.

Plats för kommande hönsgård. Vi bröt upp några gatsten invid blivande orangeriet.
Mat-tunnel till fd restaurangen, tidstypisk och byggd med byggnadsvårdens alla önskemål...
Måste genast väck. 
Den djupt sittande tillfredsställelsen av att riva ner saker, med besked.
Jahapp, så hade man fixat sig två stora hål in i fasaden. Jobb och merjobb.
Vet inte hur det här ska gå, man får ju inte ha tupp i tätort...
Trallalaaa...prioritera rätt i röran. Måla små knoppar till hönsgården före installation av kök och badrum. 
Ser så lätt ut, tog så lång tid...
Kaprifolen hatar mig efter att ha tvingats stå i en tunna hela våren men nu kom hon i jorden och lovar bättring till nästa år.
Gå-in-lucka
Ägg-lucka
Titta-ut-lucka (i folkmun kallat fönster)

 "Kaaavaaa, vad vill du? Vad är det?!... Nä, som vanligt, du vill bara glo på mig...då somnar jag om"
Gulan och Vitan - för den som gillar ordvitsar

Stadshöns